Von Dittmer nr 1813

Adliga ätten von Dittmer nr 1813 †

Adlad 1727-08-03, introd. s. å. Utdöd 1755-02-11.

En tredje son till borgmästaren Herman Dittmer i Narva, fänriken vid Åbo läns infanteriregemente med kaptens avsked, Otto Vilhelm von Dittmer, blev fången vid Riga 1710 och kvarstannade i landet samt blev adlad i Ryssland 1726 och erhöll estländskt indeginat s. å..

¹Lk. ²KrAB. ³At (P).

TAB 1

Joakim Dittmer. Handelsman i Narva. Levde 1650. Gift med Dorotea Dunte, av samma släkt som ointrod. adliga ätten von Dunten.

Barn:

• Herman Dittmer, född i Narva. Rådman därst. 1687-05-02. Judicii praetorii praeses 1699-06-07. Politieborgmästare s. å. 31/10. Fången av ryssarna 1704 och förd till Wologda. Gift med Lucretia Keder, född 1660-08-11, dotter av bankokommissarien Niklas Keder och hans 1:a hustru Lucretia Peters, samt syster till assessorn Nikolaus Keder, adlad Keder.

Barn:

• Joakim Dittmer, adlad von Dittmer, till Fredriksdal i Almesåkra socken Jönköpings län, född 1681 i Narva. Extra ordinarie kanslist i guvernementskansliet därst. 1697-05-13. Registrator i generalen Otto Vellingks fältkansli och fältpostmästare 1700. Extra ordinarie kanslist i k. kansliet 1701. Kopist vid livländska expeditionen 1703-09-25. Ord. kanslist vid inrikesexpeditionen 1705-02-06. Registrator vid Carl XII:s kanslikollegium 1714-01-02. K. sekreterare 1722-11-13. Extra ordinarie envoyé till Ryssland 1724-06-24–1738. Adlad 1727-08-03 (introd. s. å. under nr 1813). Kansliråd 1729-07-21. Landshövding i Nyslotts och Kymmenegårds län 1738-01-27. Avsked 1741-05-09. RNO 1748-11-07. Död ogift 1755-02-11 på Fredriksdal och slöt således själv sin ätt. 'Han åtföljde alla krigsrörelserna och blev vid Poltava fången och förd till Moskva, där han av k. rådet greve Piper brukades vid alla tillfällen till de svenska fångarnas fördel. Förskaffade ett hans memorial rörande svenska fångarnas elaka medfart, och, sedan tvenne sådana blivit utan verkan avgivna, i tsar Peters egna händer, vilket gav anledning till ett mera lindrigt bemötande emot dem. Blev sedan försänd till Sibirien, varest han även gjorde de därstädes varande svenska fångar många märkliga och stora tjänster.'

• Herman Dittmer, född 1683. Major. Död 1760, Se Tab. 2

TAB 2

Herman Dittmer (son av Herman Dittmer, Tab. 1), född 1683 i Stockholm. Antagen i krigstjänst 1699. Fänrik vid Otto Vellingks ingermanländska infanteriregemente 1700-06-15. Konfirm.fullm.¹ s. å. 6/12. Löjtnant vid ingermanländska dragonregementet 1703-04-01. Kaptenlöjtnant vid garnisonsregementet i Narva, 1704-05-17. Kaptenlöjtnant vid garnisonsregementet i Göteborg³ 1722-10-30. Majors karaktär¹ 1723-08-08 och rang¹ från 1722-06-26. Kapten vid Östgöta infanteriregemente 1735-03-06. Genom byte 1. adjutant vid livgardet² 1746-03-18. Avsked s. å. 30/4. RSO 1751-12-04. Död 1760 i Göteborg och begraven i Gustavi kyrka därst. 'Han sändes 1700 med en angelägen depesch till konung Carl XII i Pernau och fick då av konungen för sin därvid visade skyndsamhet 100 dukater i belöning, var med vid Narva, Dünaströmmen och Klissov, där han var åsyna vittne till det dödande skott, som träffade hertigen av Holstein. Blev vid Narvas övergång fången jämte föräldrar och syskon och utstod en svär 18-årig fångenskap. Talade slutligen skickligt ryska språket och nyttjades därför i början av 1740-talet såsom spion på ryska truppernas rörelser vid finska gränsen.'. Gift 1725 i Göteborg med Anna Oldekop, dotter av överinspektoren Henrik Oldekop, en brorson till majoren Herman Oldekop, adlad Oldekop.

Barn:

• Henrik Herman Dittmer, adlad af Dittmer, född 1731⁴. Superkargör. Död 1811. Se adliga ätten af Dittmer, Tab. 1.

• Joakim Ulrik Dittmer, adlad af Dittmer, född 1734. Postinspektor. Död 1800. Se adliga ätten af Dittmer, Tab. 3.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.