Von Dahlheim nr 1449

Adliga ätten von Dahlheim nr 1449 †

Adlad 1711-01-31, introd. 1719. Adopt. 1779-03-16. Utdöd 1803-01-14.

Nu i Sverige levande personer med namnet Dalheim tillhöra ej denna ätt.

Baltsar von Thalheim. Härstammade av en adlig ätt från huset Thalheim i Schwaben. Antog tjänst vid svenska krigshären under konung Gustaf II Adolf och var kapten vid ett dragonregemente. Dödsskjuten 1632-11-06 vid Lützen, tillika med sin äldsta son. Gift med Ingrid Horn.

Barn:

• Gregor von Thalheim. Tjänade sig upp under tyska 30-åriga kriget i svenska armén till kapten men stannade efter Westfaliska freden i Sachsen och blev holtz-fürst, i Bodne och Gross-Dittmansdorf. Gift i Sachsen med Emerentia Rimpler.

Barn:

• Carl Baltasar von Thalheim, adlad von Dahlheim, född 1669-03-22 i Gross-Dittmansdorf ej långt från staden Radeburg i Sachsen. Var 1683 volontär i romersk kejserl. tjänst. Fänrik vid Hastfers värvade regemente i svensk tjänst 1689. Volontär vid översten, greve C. F. von Schlippenbachs i holländsk tjänst varande regemente 1693. Kvartermästare därst. 1694. Adjutant 1695. Löjtnant 1696. Ingick i svensk tjänst såsom löjtnant och ingenjör vid generalen, friherre Nils Gyllenstiernas armé i Holstein. Löjtnant vid fortifikationen i Bremen och Verden 1702-07-01. Konfirm.fullm. 1703-10-20. Fortifikationskapten 1708-03-26. Adlad 1711-01-31 (introd. 1719 under nr 1449). Generalkvartermästarelöjtnant 1711-01-31. Överstes titel 1715-11-21. Generalkvartermästare 1718-05-29. Avsked 1722-11-28. Den förste RSO 1748-09-26. Död 1756-05-16 i Stockholm och begraven s. å. 21/5 varvid, emedan ätten ansågs med honom utgången, vapnet sönderslogs vid graven [¹]. 'Han var en tapper krigare och, sä i utländsk som svensk tjänst, med i många viktiga bataljer, varunder han flera gånger blev illa blesserad, särdeles 1719-08-13 vid Södra Stäket, som han försvarade mot ryssarna, och där han av en granat så illa skadades i huvudet, att han måste undergå trepanering. Levde efter avskedstagandet i enslighet på landet, fick slutligen från konung Stanislaus i Polen ett friherrebrev, det han dock aldrig uppvisade.'. Gift 1:o med Engel von der Marck. Gift 2:o med Elisabet Gertrud von Storck, död barnlös 1731. Gift 3:o trolovad med Christina Engel Bergemarck, dotter av schoutbynachten Vilhelm Otto Bergemarck och Engel Gyllenbrinck. 'Lysningen mellan honom och henne var skedd och bröllopsdagen utsatt, men då kom brev från överstens i Pommern boende broder, att överstens fru, som ständigt vistats i Preussen och från vilken han på flere år ej haft någon underrättelse, utan däremot fått tidning om att hon vore död, ännu levde och var på väg till Sverige, vadan giftermålet blev inställt. Christina Engel Bergemarck reste då på landet och blev efter någon tids förlopp moder åt nedanstående son samt intogs 1721-11-05 i Köpings kyrka såsom överste von Dahlheims fru, varigenom barnet också förklarades för äkta. Modern gifte sig sedan med landsfiskalen i Uppland Nils Stenman.'

Barn:

• 3. Carl Fredrik, född 1721-09-24 i Köping. Volontär vid fortifikationen 1736-12-17. Volontär vid livregementet till häst 1740. Korpral därst. 1742-04-01. Kvartermästare 1753-08-25. Kornett 1759-02-23. Löjtnant 1765-12-21. Vice korpral vid livdrabanterna 1769-12-20. Korpral därst. 1771-08-28. RSO 1772-05-28. Överstelöjtnants avsked 1775-02-16. Död 1803-01-14 och utgick med honom ätten. Han fick 1779-03-16 k. maj:ts resolution att fä intaga sin faders säte och stämma på riddarhuset. Gift 1768-05-08 Mjölkebo med Ulrika Christina von Kysell, död 1825-02-02.

Källor

¹Pt VII, s 101 o. f.

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.

Övrig information

Ungdomsår

Detta är en kort översikt av "öfversten vid Fortification" Baltzar von Dahlheims liv. En livshistoria som präglas av en otrolig dramatik, stor pliktuppfyllelse och mot slutet otack och hårda umbäranden.

Baltzar Tahlheim (som är hans ursprungliga namn) föddes i Sachsen 1669. Hans farfar och far deltog i 30-åriga kriget i 1600-talets Europa. Farfadern, Baltzar von Tahlheim, dog i Lutzen 1632 samma dag som den svenske kungen Gustav II Adolf föll på slagfältet. Fadern, Georg von Thalheim nådde kaptens grad och sadlade om efter freden i Westfahlen 1648 och blev Holzfurst i Radeburg, Meissen i Sachsen.

Balzar von Tahlheim slutade skolan vid 14 års ålder och tog tjänst i legoarmé och deltog i Wiens belägring och senare i Wilhelm av Oraniens fälttåg mot England.

Till svenska arméer

Baltzar von Tahlheim sökte sig sedan till svenska regementen eftersom dessa stod högt i kurs i dåtidens Europa. Både hans farfar och far hade ju stridit i svenska arméer. Då Karl XII efter slaget vid Narva år 1700 drog med sin armé mot Polen för att söka avgörande slag, utmärkte sig Baltzar von Tahlheim som en utmärkt ingenjör- och fortifikationsofficer men även guideofficer. Han genomförde ofta rekognoseringar, brobyggnationer, kartritning samt byggde mindre försvarsverk. Han deltog också i rekognosering och anvisande och förberedde regementenas fältförläggningar. Inte sällan deltog han vid stridande enheter då främst vid kavalleriförband.

Poltava och Bender

Vid slaget vid Poltava 1709 sårades Baltzar von Tahlheim, men lyckades ändå ta sig med kungen till Bender och tillbringade över fyra år där. Han skickades ut av Karl XII till bl a Syrien och Palestina för att studera och dokumentera fortifikatoriska anordningar. Han deltog också som stridande officer vid ett turkiskt kavalleriförband i drabbningar mot ryssar.

År 1711 blev Baltzar von Thalheim adlad och antog namnet von Dahlheim, släkt nr 1449 i Riddarhuset. Hans sköld hänger där i prydlig ordning tillsammans med alla övriga sköldar.

Karl XII lämnar till slut Turkiet och Bender. Efter en lång, snabb och hård ritt genom Europa tillsammans med den svenska Benderkontingenten kommer Baltzar von Dahlheim till Stralsund vid södra Östersjöstranden. Baltzar von Dahlheim utnämns till överste. Han deltar i striderna om fästningen i Stralsund. Fästningen faller till slut efter belägring och hård strid. Baltzar von Dahlheim blir i striderna svårt skadad i tunga, hals och käke. Karl XII lyckas i sista stund ta sig till Sverige. Baltzar von Dahlheim däremot tas till fånga och sitter över två år i fångenskap i Berlin. Alla privata besparingar lägger han på operation och att återställa kroppen efter skadan han ådrog sig i slutstriden vid Stralsund.

Baltzar von Dahlheim släpps fri våren 1718 och anmäler sig för Karl XII som skall genomföra sitt andra fälttåg mot Norge. Baltzar von Dahlheim utses till generalkvartermästare i Bohusarmén. Han står också i ledningen för dragning av galärer landvägen från Strömstad till det inre av Idefjorden. Två regementen ställs till förfogande. Den svenska flottan från anfallsläge i Idfjordens inre, överakskar och slår den Dansk-Norska flottan som ligger på vakt vid fjordmynningen. En minnessten restes 1922 över insatsen. Karl XII blir skjuten i fälttågets inledningsskede och avlider. Kriget avslutas och fred nås med Danmark och Polen. Hårda fredsförhandlingar pågår med Ryssland.

Slutstriden

Baltzar von Dahlheim placeras i Stockholmsarméns fältstat. Ryssarna kommer sommaren 1719 med en stor galärflotta och härjar utefter den svenska kustzonen. Baltzar von Dahlheim utses att försvara Baggensstäkets kanal mot ev framträngande ryssar. 13 augusti 1719 tränger en galärflotta fram mot Baggensstäkets kanal. Baltzar von Dahlheim håller stånd med underlägsna styrkor. Södermanlands Regemente sätts in i sista stund och bryter anfallskraften hos ryssarna. Arvprinsen, senare kung Fredrik I, ser slaget på plats i Stäket och lovar Baltzar von Dahlheim riklig belöning efter en oerhört tapper och framgångsrik strid med att hålla ryssarna stången.

Giftemål med förhinder ...

Baltzar von Dahlheim avser att gifta sig med Christina Bergemarck som går i väntans tider. Strax före giftemålet 1721 får Baltzar von Dahlheim besked att hans tidigare fru, som han inte haft kontakt med på många år och som inte lämnat Preussen, lever. Den blivande makan flyr Stockholm och föder sonen Fredrik von Dahlheim i Köping.

Avsked

Baltzar von Dahlheim får avsked nyåret 1722 med en dålig pension. Ett kronohemman i Stångberga i Vallentuna härad norr om Stockholm skall garantera pensionen. Utbetalningarna är otillräckliga och uteblir ibland helt. År 1723 förvärvar så Baltzar von Dahlheim kronohemmanet Stångberga och bosätter sig där tillsammans med sin piga och sin dräng. Den framgångsrika översten odlar nu sin egen brödföda och han går tyvärr en svår och knaper framtid till mötes.

Baltzar von Dahlheim söker flera tjänster bl a kommendant på fästningarna på Marstrand och Dalarö. Bredvid syns sista sidan på ansökan år 1733 som kommendant på Dalarö fästning. Ovanför sin namnteckning skriver han "aldraunderdånigst och troplihtigste tienare och undersåthe".

Han söker också, utan framgång, landshövdingeposten i Södermanland.

Slutligen påminner han kung Fredrik I om löftet om den rikliga belöningen efter den framgångsrika striden vid Baggensstäket 1719. Till sin stora besvikelse inser Baltzar von Dahlheim slutligen att kungen ställer sig kallsinnig till givna löften. Baltzar fortsätter genom åren sina inlagor till Kungen men får endast småpengar som svar på sina skrivelser. Någon lämplig tjänt inom statens förvaltning får han också vänta förgäves på.

Slutet nalkas

År 1748 uppmärksammas Baltzar von Dahlheims bravader och han tilldelas Svärdsorden 79 år gammal som en av de första mottagarna. Staten löser sitt samvete! Han kan tyvärr inte bära sin utmärkelse eftersom han pantsatt sin finaste rock!

År 1756 dör Baltzar von Dahlheim på Stångberga och ges en enkel begravningsakt i Riddarholmskyrkan. Var hans grav kan återfinnas är ännu en olöst gåta.

Minnet

Vid Baggenstäket restes i början på 1900-talet en minnessten över bl a Baltzar von Dahlheims insatser år 1719. Likaledes finns en minnessten för insatserna utanför Strömstad 1718.

Det hade känts rättvist om Baltzar von Dahlheim fått njuta ett gott liv under pensioneringen efter de insatser han utförde för Sverige. Den största bragden utförde han förmodligen vid Baggensstäket 1719 då han troligtvis räddade Stockholm från ryssarnas brandskattning och plundring. Han har erhållit Svärdsorden och två minnesstenar har rests för att hedra hans insatser. Såhär i ett sammandrag - vilket oerhört innehållsrikt liv från 1669 till 1756!

Texen återfinns på www.stadsvandringar.se utgiven av Sven Norberg