Spens nr 9

Friherrliga ätten Spens nr 9 †

Friherrlig 1628-04-28, introd. 1635 ättens siste levande medlem upphöjd i grevlig värdighet.

Ätten Spens är av uråldrig feodaladel i Skottland och härstammar, enligt vad flera engelska släktforskare uppgiva, från en yngre son till de forna grevarna av Fife. Ätten har också städse fört i sin vapensköld den ryktbara ätten Macduffs, grevar af Fife, vapen, ett upprättstående rött lejon i fält av guld. Namnet Spens, som förekommer redan på 1200-talet, bars under medeltiden av flera självständiga skotska baroner. Av de grenar av ätten, som under denna tid uppstodo, är grenen Lathallan den äldsta, medan grenarna Wolmerston (Wormeston), Bodham (Boden), Kilspindy och Berryhole utgöra yngre grenar av Lathallan. Baroniet Lathallan, som kom i ätten Spens' ägo 1425, då godset förverkades av Murdoch, hertig av Albany och greve af Fite, hade sedan urminnes tider tillhört grevarna av Fife. Samtliga nämnda grenar av ätten Spens förde i vapnet det upprättstående lejonet.

Ättens med säkerhet först kände stamfader är Henry de Spens, som levde under Alexander III, konung av Skottland 1249–1286, och som i likhet med de flesta av Skottlands adel tvangs att underkasta sig konung Edvard I av England år 1296. Samtidigt med Henry levde en Nicol de Spens, som likaledes måste svära konung Edvard trohetsed 1296, men sambandet mellan dessa två är icke utrett. Henry de Spens dog strax efter år 1300 och efterträddes av sin son Thomas, som omtalas i ett donationsbrev till klostret i Soltray 1320 och i ett annat brev till samma kloster 1332. Thomas' son och arvinge var William de Spens, nämnd i en handling av 1385-05-16. Denne efterträddes vid sin död av sonen William de Spens, död 1432, innehavare av baronierna Lathallan i Fiteshire och Glen-Douglas i Dumbartonshire samt av länderierna Athaland, Kittedie och Craig-Sanquhar m. fl. Från honom härstamma med visshet samtliga grenar av ätten.

I Skottland och England kvarleva nu endast grenarna Lathallan och Craig-Sanquhar, den sistnämnda utgrenad från Lathallan 1780. Grenen Wolmerston kvarlever i den svenska grevliga ätten Spens, och grenen Bodham, varav medlemmar under senare hälften av 1500-talet utvandrade till Schlesien och därifrån till Böhmen och Österrike, fortlever i båda sistnämnda länder, där den erhöll friherrlig värdighet 1781-08-22 och för namnet Spens von Boden. Medlemmar av grenen Lathallan utvandrade 1450 till Frankrike, där ätten alltjämt torde kvarleva.

TAB 1

William (David) Spens, till Wormeston. Deltog i striderna i Skottland i medlet av 1500-talet. Tillhörde det parti, som tog regenten Lennox tillfånga vid Stirling 1571, men blev dödad, när han försökte skydda dennes liv. Till följd härav blev hans egendom förverkad. Gift med Margaret Learmouth, omg. med sir James Anstruther.

Barn:

• Jakob Spens, friherre Spens, till Orreholmen i Skörstorps socken, Skaraborgs län. Född 1571. Provost i Craill i Fifeshire 1594. Uppgjorde jämte styvfadern och andra en plan att besätta och civilisera ön Lewis 1598, men försöket misslyckades och han kvarlämnades som gisslan 1599. Företog redan 1606 värvning av krigsfolk för svensk räkning i England. Svensk överste 1608. Kom 1610 som engelsk legat till Sverige. General över alla brittiska trupper i Sverige s. å. och fick i uppdrag att värva ytterligare 3,000 man. Svensk legat till England 1611-01-24. Återkom som sändebud 1612 och diplomatisk korrespondent i England s. å. Medlade i den dubbla egenskapen av svensk-engelsk förtroendeman jämte sir Robert Anstruther 1612–1613 freden i Knäred. Svensk residerande kommissarie i England 1613. Engelsk legat till Sverige s. å., 1619, 1620 och 1624. Engelsk legat till Nederländerna 1624. Svenskt hovråd och legat i England 1626. Engelsk legat till Danzig och Brandenburg 1627. Överlämnade i Dirschau till konung Gustaf II Adolf strumpebandsordens insignier s. å. 23/9. Friherre 1628-04-28 med Orreholmen till friherreskap (sönerna introd. 1635 och 1638 under nr 9). Ordinarie residerande ambassadör vid engelska hovet 1629. Död 1632 i slutet av året i Stockholm och ligger begraven i Riddarholmskyrkan, där hans änka 1634 köpte grav [Norra F.]. 'Han skattades högt av såväl konung Gustaf II Adolf som rikskansleren greve Axel Oxenstierna, vilka vanligen kallade honom vid viktiga rådplägningar.' Gift 1:o (1595?) med Agnes Durie. Gift 2:o 1624 med Margareta Foratt i hennes 1:a gifte (gift 2:o omkr. 1637 med översten Hugo Hamilton, natural. Hamilton och friherre Hamilton af Deserf, i hans 1:a gifte, död 1679), begraven 1653-11-01 i Riddarholmskyrkan .

Barn:

• 1. Jakob (James). Bemyndigades av skotska riksrådet att utrusta en styrka om 1,200 man till konungens av Sverige tjänst 1623-03-24. Stannade troligen i England.

• 1. David.

• 1. Vilhelm, friherre till Orreholmen. Född 160(4?). Major eller överstelöjtnant. Bevistade riksdagarna 1638 och 1640. Död¹ 1647-05-02 och troligen begraven i Skörstorps kyrka.

• 1. Cecilia, levde änka 1639. Gift med generalmajoren av infanteriet, översten för Kalmar regemente David Drummond, född 1593, död 1638-03-12.

• 1. Isabella, levde ännu 1646-12-00⁴. Gift med generalmajoren Jakob Ramsay, född omkr. 1589, död 1638-07-29.

• 1. En dotter. Gift med en skottsk officer i svensk tjänst William (?) Monpenne.

• 2. Axel, född 162(6). Major. Död 1656. Se Tab. 2.

• 2. Jakob, friherre till Orreholmen. Född 1627-05-08 i Stockholm. Student i Uppsala² 1639-08-29. Kaptenlöjtnant vid artilleriet. Kapten vid livgardet 1655-05-00. Överstelöjtnant vid. Gift O. Stenbocks fotregemente 1656. Överste för Upplands regemente 1665-01-30. Död ogift s. å. 4/2 och begraven 1668-07-23 i Riddarholmskyrkan .

TAB 2

Axel (son av Jakob Spens, friherre Spens, Tab. 1), friherre till Orreholmen. Född 162(6). Student i Uppsala² 1639-08-29. Ryttmästare vid Hammarskjölds värvade dragonregemente 1654. Major därst. 1656-07-16. Blev fången i Polen och död s. å. under fångenskapen samt begraven³ i Skörstorps kyrka Skaraborgs län. Gift med Sofia Rytter, som levde 1668, dotter av landshövdingen Johan Henriksson, adlad Rytter (Reuter af Skälboö) och Catharina Hand.

Barn:

• Catharina Margareta, född 1653-11-10, död 1681-06-09 i Stockholm och begraven i Linköpings domkyrka. Gift 1671 med assessorn Gideon Rålamb, i hans 1:a gifte, död 1692.

• Sofia, född 1654, död 1715. Gift 1681-07-10 på Slefringe i Åtvids socken, Östergötlands län med ryttmästaren Johan Kruse af Elghammar, död 1714.

• Virginia, född 1655, död 1722-12-14 Bredsjö och begraven s. å. 29/12 i Järlåsa kyrka. Gift 1681-01-01 på Slefringe med översten friherre Henning Adolf Kruuse af Verchou, född 1654, död 1712.

• Jakob, greve Spens, född 1656. K. råd och president. Död 1721. Se grevliga ätten Spens nr 54, Tab. 1.

Källor

¹At (So). ²Um. ³At (Sch). ⁴At (RA).

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.