Sparre nr 74

Grevliga ätten Sparre nr 74 †

Grevlig 1720-01-09, introd. s. å. Utdöd 1728-05-31.

¹Um.

Axel Sparre, greve Sparre (son av Axel Carlsson Sparre, friherre Sparre, se friherrliga ätten Sparre, Tab. 35), till Brokind i Vårdnäs socken Östergötlands län. Född 1652-01-09 i Visby. Student i Uppsala¹ 1662-10-16. Volontär vid livgardet 1671, underofficer derst. s. å. Fänrik vid överste Stoohems tyska regemente i Holland 1672-09-25. Löjtnant därst. 1673-01-11. Kapten 1674-01-18. Konfirm.fullm. s.å. 6/11. Kapten vid fältmarskalken Claes Horns tyska regemente i svensk tjänst 1675-09-00. Kapten vid livgardet 1676-06-12. Överstelöjtnants fullm. 1677-07-22. Överstelöjtnant vid Närkes och Värmlands regemente s. å. 23/10. Kommendant i Göteborg 1678. Avsked därifrån s. å. Överste för Västmanlands regemente 1699-07-26. Generalmajor av infanteriet 1705-12-27. Generallöjtnant 1710-08-30. General av infanteriet 1713-01-02. Extra ordinarie envoyé till lantgreven Carl av Hessen-Cassel 1716-06-09. Rappellerad 1719. Åter chef för Västmanlands regemente 1720-01-04. Greve 1720-01-09 (introd. s. å. under nr 74). Fältmarskalk 1721-01-03. Död barnlös 1728-05-31 på Brokind, slutande således själv sin grevliga ätt, samt begraven s. å. 5/11 i Riddarholmskyrkan, då hans grevliga vapen krossades, och sedan förd till Burensköldska, sedermera s. k. Schwerinska graven i Linköpings domkyrka. 'Han hade till vittnen vid sitt dop, förutom tretton förnäma herrar och elva fruntimmer, Visby stads borgmästare och råd samt alla domare på Gotland, vilka senare gåvo honom var sin oxe i faddergåva. Bevistade under sin tjänst i Holland år 1673 med tapperhet belägringarna av Naarden, och Bonn, stormningen av Rheinbach och 1674-08-11 det blodiga slaget vid Sennef. Bevistade slagen vid Lund och Karlskrona, likaledes 1678 försvarsverket i Bohus län, landstigningen och träffningen på Hisingen, undsättningen av Bohus och belägringen av Uddevalla. Skall hava givit första anledning till och varit mycket verksam vid konung Carl XII:s tidiga utropande till myndig konung, var med vid landstigningen på Seland 1700 och vid övergången av Dünaströmmen 1701-07-09 och slaget därst. samt slaget vid Klissow 1702-07-09, tillbakadrev s. å. den 11 sept. med blott 300 man polske kronfältherren Lubomirsky, som med 24 fanor överföll honom, deltog i slaget vid Fraustadt den 3 febr. 1706, då han var den förste, som med sitt regemente gick löst på fientliga infanteriet och under deras starka skjutande både med kanoner och musköter upphävde deras spanska ryttare och med värjan i handen bringade dem i oordning, vilket mycket bidrog till segern. Bevistade slaget vid Holovxin 1708-07-04, stormningen av Veprik 1709-01-07 och intog i början av slaget vid Poltava den 29 juni 1709 tre skansar samt följde efter slagets olyckliga utgång konungen till Bender, där han bevistade den ryktbara kalabaliken 1713-02-00. Kvarlämnades, då konungen fördes från Bender till Adrianopel för att hava inseende över det svenska manskapet, som kvarstannade där, samt fick den 14 sept. 1714 konungens befallning att till kristenheten hemföra detsamma. Var av ett särdeles muntert sinnelag, varmed han oftast roade konung Carl XII och överlämnade en gång till honom, i anledning därav att konungen sårat honom i benet med sin ena sporre, en löjlig räkning på 1,650 dukater, som konungen betalade. Arbetade slutligen vid 1720 års riksdag på drottning Ulrika Eleonoras gemåls, prins Fredriks upphöjande på tronen.'. Gift 1721-03-19 med Anna Maria Falkenberg af Bålby, till Brokind, som hon 1732 stiftade till fideikommiss åt sin brorson Melker och dennes efterkommande. Född 1679-07-09 Bolby, död 1744-03-14 i Stockholm och jordfäst s. å. 4/5 i Klara kyrka, men sedan nedsatt hos sin man i Burensköldska eller von Schwerinska graven i Linköpings domkyrka, dotter av vice presidenten Henrik Georg Falkenberg af Bålby nr 105, och Christina Elisabet Natt och Dag nr 13.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.