Silfverspåre nr 385

Adliga ätten Silfverspåre nr 385 †

Adlad 1647-11-13, introducerad 1649. Utdöd 1679-02-20.

I sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden har fru Jully Ramsay uppvisat de olika finska frälsesläkterna Spåres och Spåras ursprung. Av denna utredning framgår, att den år 1627 under nr 132 (som sedan blev nr 160) introducerade ätten Spåra, av tavastländskt ursprung och utan känt samband med de andra ätterna Spåre, utdog redan 1648. Nedanstående.Johan Eriksson Spåre, som 1647 erhöll förnyelse på gammalt adelskap på grund av en år 1640 med häradssignet bekräftad släktutredning, utvisande hans härstamning i sjunde led från frälsemannen »gamle Jönis Spåre, som levde 1411», introducerades 1649 med namnet Silfverspåre till skillnad från den år 1627 introducerade ätten Spåra. Hans ätt utgick dock 1679 med. hans ende son. Såväl ätten Silfverspåre som ätten Spåra äro därför med fullt fog avförda såsom utdöda både i den 1731 utgivna riddarhusmatrikeln och i Stiernmans matrikel 1754. Den för Johan Eriksson Spåre utställda släktlinean var »utan tvivel på vanligt sätt lösligt hopkommen», men då en Jönis Spåre bevisligen levat på 1400-talet, är den möjligheten, icke utesluten, att den förre på något sätt härstammat från den sistnämnde. Huru i medlet av 1700-talet då levande avlägsna anförvanter till Johan Eriksson Spåre, stödjande sig på denna gamla frälserätt, vid den påbjudna revisionen av riddarhusmatrikeln 1764–65, då så många stamtavlor blevo lappade och nykonstruerade, lyckades bliva inskrivna, ej på ätten Silfverspåres men på ätten Spåras. stamtavla, se ätten Spåra, nr 160.

Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden.

TAB 1

Jakob Olofsson. Ägde Juva frälsegods i S:t Mårtens socken i Finland, vilket han 1556-02-24 jämte fyra stänger i Eura by i S:t Mårtens socken avstod till konung Gustaf I mot lika mycket jord i Moisio by och ett torp i Lundo socken. Underskrev trohetsförsäkran till konung Johan 1568. Gift med N. N. som levde 1556.

Barn:

• Olaus Jacobi, till Vreta i Kimito socken. Skall varit länsman, innan han blev präst. Kyrkoherde i Lemo med konung Johans kollationsbrev 1570-08-15. Erhöll förbättrat underhåll 1576-06-01 och därtill 1590-12-16 all klockareräntan av Lemo socken. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593 och riksdagsbeslutet i Linköping 1600. Död omkring 1612. Gift med Elin Göransdotter, dotter av frälsemannen Göran Hansson och Brita Bertilsdotter, av adliga Vretasläkten.

Barn:

• Erik Olofsson Spåre. Borgmästare. Se Tab. 2

• Henrik Olofsson i Kallela by i Lemo socken. Sålde 1617 med sina syskon ett frälsehemman i Vånå socken till riksrådet Johan Skytte och 1630 sitt gamla frälsegods i Lundo socken till riksrådet Jesper Mattsson Cruus.

• Jakob Olofsson. Borgare i Stockholm. Sålde 1617 med sina syskon deras frälsehemman Rastila i Vånå socken.

• Elisabet Olofsdotter: nämnes 1617 och 1630 vid nämnda godsförsäljningar med sin man, fogden Nynäs

TAB 2

Erik Olofsson Spåre (son av Olaus Jacobi, Tab. 1). Borgare i Åbo. Rådman i Åbo 1613–1628, borgmästare 1629–1632. Riksdagsman för Åbo stad i vid senare riksdagen 1627 och vid utskottsmötet 1631. Gift 1:o med Carin Jakobsdotter i hennes 3:e gifte, begraven 1609-07-12 i Åbo domkyrka, dotter av Jakob Tomasson, av adliga Borstbölesläkten, och Brita N. N. Gift 2:o med Brita Sunesdotter, som levde 1640.

Barn:

• 1. Mikel Eriksson Spåre. Löjtnant under Sven Erikssons fana och deltog i kriget mot Ryssland i början av 1600-talet till 1608. Fick 1605-10-05 ett hemman i Vik i Sjundeå socken under frälse. Utlöste 1646 hustruns samarva till Bukkila frälsegods. Död 1647, då brodern Johan lät uppbjuda Bukkila för en hans skuldfordran. Gift med N. N. Mattsdotter, dotter av Matts Henriksson Bock af Bukkila, och Carin Mickelsdotter Anckarfjell (nr 221).

• 1. Arvid Spåre. Kvartermästare vid Isak Behms fana 1602, då han drog ut i kriget.

• 2. Johan Eriksson Spåre, adlad Silfverspåre. Kaptenlöjtnant. Död omkring 1675. Se Tab. 3.

• 2. Olof Eriksson. Länsman i Piikkis socken. Fick 1640 av sina föräldrar Harittu hemman i S:t Karins socken.

TAB 3

Johan Eriksson Spåre, adlad Silfverspåre (son av Erik Olofsson Spåre, Tab. 2). Fänrik vid Åbo läns infanteriregemente 1634 (At KrA).). Löjtnant vid Åbo läns infanteriregemente 1642 (At KrA).). Kaptenlöjtnant 1647. Adlad eller fick förnyelse på gammalt adelskap 1647-11-13 (introducerad 1649 under nr 385 och med namnet Silfverspåre, som han och hans efterkommande dock sällan brukade). Erhöll Suutarla i Rimito socken under Norrköpings besluts villkor 1649-06-30. Tillhandlade sig släktens gamla sätesgård Moisio i Lundo socken. Fick 1649-06-08 bekräftelse på frihet för den del därav, som tillhört hans anförvant Jakob Mattsson Spåre, och 1663-07-10 hela Moisio urminnes sätesgård under säterifrihet. Köpte under 1660-talet Pornais i Rimito socken och tillbytte sig 1674 halva Bukkila i Piikkis' socken. vilket gods ägts av hans broder Mikel och för gäld varit intecknat hos honom. Död omkring 1675 och begraven i Rimito kyrka i egen murad grav, som han tillhandlat sig 1659. Gift med Barbro Stahl, sannolikt från Ingermanland, som överlevde honom.

Barn:

• Erik. Kornett. Död 1679. Se Tab. 4.

• Barbro, död på Paarskylä och begraven 1695-10-17 i Bjärnå kyrka. Gift 1662 med ryttmästaren Adolf Ehrenprijs, av en 1652-10-22 adlad, men ej introducerad ätt, född 1631, begraven 1689 i Bjärnå kyrka. Deras dotterson kornetten Bernt Johan Brunow var 1720 sin mormoders faders Johan Silfverspåres enda arvinge till Bukkila gods.

TAB 4

Erik (son av Johan Eriksson Spåre, adlad Silfverspåre, Tab. 3), till Moisio, Suutarla och Pornais. Kornett vid Åbo läns kavalleriregemente. Död 1679-02-20 och begraven i Rimito kyrka, där hans vapensköld, å vilken han kallas Erik Spåra, uppsattes. Han slöt ätten på svärdssidan. Gift med Christina Sabelstierna, död på Pornais och begraven 1687-10-17 i Rimito kyrka, dotter av ryttmästaren Erik Henriksson Sabell (Sabelstierna), och Anna Gyllenhierta.

Barn:

• En dotter, var omyndig vid faderns död 1679. Levde (RReg (OA).) 1682-05-03, död ogift.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.