Rehnskiöld nr 48

Grevliga ätten Rehnskiöld nr 48 †

Grevlig 1706-06-21, introducerad 1719. Utdöd 1722-01-29.

Carl Gustaf Rehnskiöld, friherre och greve Rehnskiöld (son av Gert Antoniison, adlad Rehnskiöld, se adlad ätten Rehnskiöld, Tab. 3), född 1651-08-06 i Stralsund. Student i Greifswaldi 1664-07-08, och i Lund 1670 (At (P.).). Fänrik vid Värmlands regemente 1673-12-02. Löjtnant vid Upplands infanteriregemente 1675-07-26 och vid livgardet 1676-02-12. Ryttmästare vid änkedrottningens livregemente till häst 1676-08-24 (1676-08-21). Överstelöjtnant vid änkedrottningens livregemente 1677-11-05. Överste för tyska livregementet till fot och kommendant på Landskrona kastell 1689-01-26. Överste för norra skånska kavalleriregementet 1693-05-09. Generalmajor av kavalleriet 1696-07-29. Generallöjtnant samt guvernör i Skåne 1698-07-04. Friherre 1698-07-08 (ej introducerad). Kungligt råd 1705-12-27. Fältmarskalk 1706-06-21. Greve s. d. (introducerad 1719 under nr 48). Död 1722-01-29 på Läggesta gästgivargård i Kambo socken, Södermanlands län under resa till konung Fredrik på Kungsör, och slöt själv sin grevliga ätt samt begraven 1722-03-15 i Stockholms storkyrka med mycken ståt och i konungens egen närvaro. Han skrev sig själv Rehnskiöldt. Greve Rehnskiöld var en tapper krigare och skicklig härförare. Anföll 1676 med mycket mannamod under danska kriget en dansk skans vid Tostebro i Skåne, kommenderade 1676 såsom kapten vid gardet i fältslaget vid Halmstad samt gjorde majors- och generaladjutantstjänst i slaget vid Landskrona. Begagnades efter danska krigets slut vid indelningsverkets inrättande. Deltog med arvprinsen av Holstein-Gottorp i kampanjen i Nederländerna och var med i det blodiga fåktandet vid Leusel i Hennegau samt förvärvade sig även främmande nationers högaktning. Anförde vid landstigningen på Seland 1700-07-25 vänstra flygeln och övervar sedan slaget vid Narva, träff ningen vid Riga och bataljen vid Klissov. Skickades 1703 att taga befälet över armén i Polen för att skydda den i Warschau beramade polska adelns sammankomst. Skaffade vid Thoms belägring armén tillräckliga livsmedel. Uppdrogs 1703-04-00 generalbefälet över allt rytteriet samt ryckte längre in i Högpolen och intog staden Posen med storm. Började 1704-02-00 jaga konung August på flykten, till dess han 1706-02-03 vid Fraustadt vann en fullkomlig seger över sachsarna och ryssarna. Drabbade samman med ryssarna vid Grodno och vann över dem det bekanta slaget vid Holovzin 1708-07-00. Blev i stormningen av Veprik 1709-01-07 illa slagen för bröstet av en granat och vid Poltava fången. Satt nio år i fångenskap, under vilken tid han visade mycken barmhärtighet emot sina nödlidande fångna landsmän samt hade för några unga officerare en slags militärskola och höll fritt bord för dem. Utväxlades 1718-07-00 emot ryska generalerna furst Trubetskoj och greve Gollowin samt inträffade 1718 om hösten hos konung Carl XII, som då stod vid norska gränsen. Emottog slutligen 1719 befälet över svenska armén i Skåne och Bohuslän emot de danska.' Gift 1697-01-17 med Elisabet Funck i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1724 med romersk kejserliga kammarherren, riksgreven Erasmus Ernst Fredrik von Küssow, född 1692, död 1757), född 1678-01-06 på Avestafors (Avesta) i Avesta socken, Kopparbergs län, död 1726-11-23, dotter av assessorn Johan Funck, adlad Funck nr 826, och Elisabet Hansdotter.

Barn:

• En dotter, född 1699, död 1700.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.