Plommenfelt nr 2070

Adliga ätten Plommenfelt nr 2070 †

Adlad 1770-01-23, introd. 1776. Fråndömd adelskapet 1782-04-12. Utdöd. Om ättens äldre släktled, se adliga ätten von Plomgren, nr 1592.

¹Ab.

TAB 1

Anna Margareta Plomgren, adlad Plommenfelt dotter av Anders Plomgren, se adliga och friherrliga ätterna von Plomgren nr 371, Tab. 2), född 1734-09-25, död 1782-08-17 i Stockholm. Gift där 1758-04-13 efter enlevering med generalen, friherre Fredrik Horn af Aminne, greve Horn af Aminne, nr 92, i hans 1:a gifte, född 1725, död 1796.

TAB 2

Carl Anders Plomgren, adlad Plommenfelt (son av Anders Plomgren, se adliga och friherrliga ätterna von Plomgren nr 371, Tab. 2), till Huvudsta i Solna socken Stockholms län, vilket fadern stiftat till fideikommiss för honom. Född 1750-08-07 i nämnda stad. Student i Uppsala 1767-06-02. Auskultant i bergskollegium 1769-08-19. Adlad 1770-01-23 jämte sin syster och för sin avlidne faders förtjänster (introd. 1776 under nr 2070). Extra ordinarie notarie i nämnda kollegium¹ 1771-12-04. Respass till utrikes bergverk 1772¹. Återkom från utlandet 1776¹. Ceremonimästare vid hovet 1777-01-20. Överceremonimästare 1778. 'Blev, för del han den 17 mars 1782 å Beckers värdshus på Norrmalm på en fönsterruta, vara stod skrivet: Gustafve III le premier citoyen, ritade därunder: il y a été, mais à present le premier fourbé, vilket brott han efter något nekande erkände, av Svea hovrätt den 22 i samma månad ansedd hava förverkat livet och böra halshuggas, men i anseende därtill att han emellertid avvikit ur riket, förklarad biltog och fredlös inom Sverige och dess länders gränser, vilket utslag k. m:t den 12 april gillade, varom hovrätten s. å. 22/4 underrättade riddarhusdirektionen samt att ätten med honom, såsom då ogift, var på svärdssidan utgången, till följd varav sådant i Allmänna tidningarna tillkännagavs och å vapenplåten på riddarhuset antecknades, vilken plåt också befinnes vara med ett svart kors överstruken. Plommenfelt skall sedan kommit till Amerika och dött ogift därst. Han gjorde 1771–1776 en vidsträckt utrikes resa till de förnämsta bergverk i Norge, England, Frankrike, Sachsen, Ungern och Italien. Kallades därunder till ledamot i flera utländska vetenskaps- och vitterhetsakademier, såsom i Siena, Bologna, Florenz, Rouen och Berlin. Gjorde sig även bekant såsom mystiker.'

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.