Patkull nr 237

Adliga ätten Patkull nr 237 †

¹At (S). ²Medd. av baron W. Wrangell, Reval. ³OA. ⁴Krigskoll. Protokoll 1642-11-10 och 1648-06-23 (OA).

Natural. 1635, introd. s. å. Utdöd 1717-05-23.

• Ätten Patkull uppträder i de livländska urkunderna tidigast mot slutet av 14:e århundradet. Äldst känd är ordensvasallen Andreas Patkulle, som förekommer som vittne under en urkund 1385-01-10. Sannolikt son till denne var Andreas Patkul, vilken, endast 26 år gammal, 1423 blev domherre och 1424 prost vid Riga domkyrka samt dog som påvlig kammarherre i Rom före 1429-01-22. En broder till honom var möjligen den Gert Patkul, vilken som ordensvasall undertecknade förbundet mot Litauen 1432-05-15. Först mot mitten av 15:e århundradet framträder den med visshet äldste kände gemensamma stamfadern för de olika grenarna av ätten, Evolt Patkull, som spelade en betydande roll under striderna mellan tyska orden och Livlands städer, i synnerhet Riga, under senare hälften av nämnda århundrade. Han förekommer i urkunderna första gången 1441-05-14 och sist 1486-07-31, samt torde snart därefter hava avlidit, säkert före 1499. Han samlade betydande jordagods, Kegel (1453), Jaunkalpen (1453), Podsem (1461), Waldau (1468) med fl., vilka ärvdes av sönerna Bartolomäus och Andreas. Härtill förvärvade desse gemensamt slottet Rosenbeck 1498 och 1508. Den yngre brodern Andreas kallas redan 1508 riddare och tillhörde redan då ärkestiftets i Riga råd. Han var gift med Anna Wettberch, men barnlös och förekommer sista gången i bevarade handlingar 1529-05-19. Den äldre brodern Bartolomäus 1485–1508, död före 1517-07-14, gift omkr. 1486 med Gertrud Soye, som levde 1524, dotter av riddaren Herman Soye till Hannijöggi, efterlämnade sönerna Evolt, död barnlös före 1532, och Bartolomäus 1518–1546, som efter farbroderns och broderns död ärvde samtliga farfaderns gods. Han var gift med Catharina Salis, som levde änka 1561 och hade med henne sex söner. Fem av dessa blevo stamfader för de grenar, i vilka ätten sedan fortlevde, nämligen husen Kegel, Jaunkalpen, Bergenhof, Posendorf och Hohenheyde. Av dessa blev Jürgen till Jaunkalpen stamfader för nedanstående ättegren och Wolter till Posendorf stamfader för friherrliga ätten Patkull von Posendorff. De olika grenarna utslocknade i Livland mot slutet av 1700-talet. Sist fortlevde huset Kegel, till vilket hörde ättens mest framstående medlem, diplomaten och krigaren Johan Reinhold von Patkul. Det utslocknade på svärdssidan 1866. Ätten, vars namn ej sällan på grund av likheten förväxlas med ätten Paykulls, i synnerhet när detta senare förekommer under namnformen Paytkull, var immatrikulerad på riddarhusen i Livland under nr 32, i Estland under nr 42, i Kurland under nr 297 och på ösel under nr 62.

• Litteratur: A. von Transehe, Zur älteren Geschichte der von Patkull i Jahrbuch für Genealogie, Heraldik und Sphragistik 1911–1913 (Mitau 1914).

TAB 1

Jürgen Patkull, till Jaunkalpen i Papendorfs socken, Livland, vilket han ägde 1552 och erhållit vid arvskiftet efter fadern. Ritterschaftshauptmann 1566 och ännu 1569. Gift med Anna von Rosen, av huset Hochrosen.

Barn:

• Johan Patkull. Nämnes 1584. Erhöll 1596-12-23 av sin hustrus släkting Johan Owerlacker, gift med Anna Patkull, godset Hof zum Felde (Owerlack) i Helmets socken, Livland. Levde 1601. Gift med Margareta Owerlacker, dotter av² Johan Owerlacker och Margareta Nieroth.

Barn:

• Göran Patkull, natural. Patkull, till Jaunkalpen och Owerlack samt Askeryd i likanämnd socken, Jönköpings län, vilket han erhöll i donation av konung Gustaf II Adolf 1630. Född på 1570-talet. Hovjunkare hos konung Carl IX 1610. Var 1622 löjtnant. Kallas 1630 kapten vid Jönköpings regemente. Natural, svensk adelsman och introd. 1635 under nr 237. Kallas slutligen överstelöjtnant. Död 1676-08-04 på Askeryd, över 100 år gammal och sedan han nästan blivit barn på nytt samt begraven efter eget förordnande i Askeryds kyrka. Han ärvde jämte brodern Johan 1622 Jaunkalpen efter farbröderna Jürgen och Andreas och 1629 efter fadern Owerlack. Besittningsrätten konfirm. av konung Gustaf II Adolf 1629-07-16, förnyad konfirm. 1646-10-24. Avstod sin rätt till Owerlack på brodern 1650-09-19. 'Friade ej långt före sin död vid omkring 100 års ålder och blind till sin sonhustrus moder Christina Stolpe, som då var inemot 80 år gammal, men fick avslag.'. Gift 1:o med N. N. Verklaes, som var av samma släkt som adl. ätten Silfverlåås. Gift 2:o efter 1640-10-12 med Anna Drake af Hagelsrum, död före 1676, dotter av ståthållaren Knut Drake af Hagelsrum, och hans 1:a fru Helga Månsdotter (Stiernbielke).

Barn:

• 1. Margareta, född 1616-02-17 (S:t Simons afton) i Kalmar, begraven 1684-04-06 i Sko kyrka ³ Uppsala län. Gift 1:o med Henrik Jöransson⁴. Gift 2:o med översten Gustaf Sabel, född 1594, död 1659.

• 1. Patrik, född 1629. Överste. Död 1686. Se Tab. 2

• 1. Agneta, född 1629, död 1702-03-10 Ekäng och begraven s. å. 21/9. Gift med kaptenlöjtnanten Olof Armsköld, född 1614, död 1686.

• 1. Anna Dorotea, död 1664-01-17 Fårbo. Gift med majoren Arvid Hammarskjöld, född 1626, död 1678.

• 2. Johan. Kallas 1671 fänrik. Död i Tyskland.

• 2. Knut, född 1652. Kapten vid Henrik Ulfvenklous regemente 1676-10-04 kallas 1686 kapten. Död 1722-10-19 Ribbingsnäs, och begraven s. å. 11/11 i Hässleby socken, Jönköpings län. Han slöt ätten på svärdssidan. Gift 1686-03-04 Ingarpsberg med Gunilla Sofia Slatte, död 1717-05-23 på Ribbingsnäs, dotter av översten Erik Slatte, och friherrinnan Sofia Beata Skytte af Duderhof.

TAB 2

Patrik (son av Göran Patkull, natural. Patkull, Tab. 1), till Askeryd samt Flishult i Näsby socken och Åbonäs i Säby socken (alla i Jönk.). Född 1629-01-21. Kornett vid Östgöta kavalleriregemente 1643. Kaptenlöjtnant därst. 1646. Ryttmästare 1655. Major 1659-12-02. Överstelöjtnant 1667-03-06. Överste för regementet 1675-07-22. Avsked 1677. Fick s. å. 26/3 för sina trogna och tappra tjänster behålla överstelönen för livstiden, ehuru han fått avsked från regementet. Död 1686-09-22 på Flishult och begraven 1687-06-12 i Näsby kyrka Jönköpings län, där hans vapen uppsattes. Hans namn bland andras står på Säby kyrka s största klocka. Gift med Estrid Silfversparre, levde änka 1693, men var död före juni 17051, dotter av Nils Persson Silfversparre, och hans 2:a fru Christina Stolpe.

Barn:

• Anna Maria, död 1720-01-18 på Flishult. Gift 1678-02-10 med ryttmästaren Erik Silfverhielm, född 1656, död 1692.

• Christina. Gift med kaptenen Arvid Eketrä, i hans 1:a gifte, född 1642, död 1686.

• Maria Elisabet. Gift med majoren Herman Oldekop, adlad Oldekop, död 1713.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.