Nordensvärd nr 1825

Adliga ätten Nordensvärd nr 1825 †

Adlad 1727-08-04, introd. s. å. Utdöd 1762-11-01. Ätten har gemensamt ursprung med adl. ätten Nordenfeldt.

¹Lk.

• Nils Norlin, adlad Nordensvärd (son av Johan Olofsson Norijn, se adliga ätten Nordenfeldt, Tab. 1), till Vängsjöberg i Gottröra socken, Stockholms län. Född 1684-01-29 i Örebro. Sergeant vid Västmanlands regemente 1701. Fänrik därst. 1704-05-30. Löjtnant 1707-07-11. Kaptenlöjtnant s. å. 4/8. Majors karaktär 1723-08-08. Adlad 1727-08-04 (introd. s. å. under nr 1825). Överstelöjtnants avsked 1728-03-19. RSO 1751-12-04. Död barnlös 1762-11-01 i Kristinehamn och slöt själv sin adl. ätt samt begraven 1763-02-13 med mycken högtidlighet i Kristinehamns kyrka, varvid vapnet krossades av majoren Svante Adolf von Eckstedt, 'överstelöjtnanten Nordensvärd, som av föräldrarna ämnades till bergsstaten, fick en god uppfostran, därunder han vann mycken färdighet i latinska språket, men hans håg lekte mera för krigsväsendet. Han var med i många bataljer, såsom vid övergången av Düna och slaget därst., vid Klissov, där han blev blesserad av hugg och skott, vid belägringarna av Thörn 1703 och Lemberg 1704, då han s. å. den 4. sept., när vallackerna om natten sökte överraska svenska lägret, var en bland de första, som i bara skjortan och med värjan i handen drev dem tillbaka, vid övergången av Weichseln, då han sårades i huvudet av ett korsgevär och i vänstra sidan av en bardisan, vid Fraustadt, där han på vänstra flygeln hade befälet över en division samt fick tvenne blessyrer, vid Holofzin, varest hans division var den första, som vadade över strömmen för att angripa fienden, vid Diesnaströmmen, där han likaledes först anföll och varvid han av en döende fientlig soldats bajonett blev stucken i vänstra benet. Vid Veprik samt Poltava, då han fick sju blessyrer, neddignade bland de döda och blev alldeles naken avklädd samt först på tredje dygnet kunde kräla sig fram till ryska fältmarskalken Sjeremetievs tält, där han gav sig fången och fick en gammal rysspäls att skyla sig med samt sedan måste vara med i tsar Peters segerintåg i Moskva. Blev sedan förd i fångenskap, först till Arkangel och så till Galitj, varifrån hans fångna medbröder trenne gånger sände honom i deras angelägenheter till Moskva. Han hjälpte sig fram i Polen med sin färdighet att tala latin samt lärde sig snart ryska och vann det förtroende hos en förnäm rysk herre, att han i början blev antagen till guvernör för dennes söner och sedan förordnad till förmyndare efter dennes död. Efter nystadska freden delade han de unga herrarna emellan det han haft under sin vård och återvände till fäderneslandet.' Gift 1725-03-21 med Anna Ekebohm i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1716-12-04 i Kristinehamn med kaptenen vid Upplands ståndsdragonregemente Jakob Callmander, död 1719-04-03)¹, född 1695, död 1747-03-09, dotter av rådmannen i Kristinehamn Arvid Gustafsson Ekebohm och Christina Jernfelt.

Källor

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.