von Sydow

Adliga ätten von Sydow.

I Tyskland, derifrån den Svenska ätten von Sydow leder sitt ursprung, finnas, eller åtminståne hafva funnits, tre om ej flera adeliga ätter von Sydow, men med olika vapen. Den äldsta af dessa ätter förde i vapnet tre sylar med spetsarne riktade mot hvarandra. Den är av Markisk uradel och har haft stora förläningar samt eger ännu betydliga gods. Den andra av dessa ätter förer i vapnet ett ankare och derofvan en tvärbjelke och en dufva med en grön olivqvist. Denna ätt har utgrenat sig till Sverige, men lefver äfven i Ostpreussen, der den lärer besitta stora gods. Den tredje och yngsta ätten förer tvenne fält, det venstra blått, det högra silfver samt deri trenne liljor stälda två ofvan och en nedan, samt öfver hjelmen två horn och deremellan en lilja. Denna sistnämnda ätt härstammar från Andreas von Sydow, hvilken den 15 September 1564 af Tyske Kejsaren upphöjdes i Romerskt riksadelsstånd. En friherrlig ätt von Sydow lefver sannolikt äfven i Tyskland.

Den till Sverige utgrenade ättens förste, med full säkerhet kände stamfader skref sig Christian von Sydow;han dog i Curow i Pommern omkring år 1700. Hans son David och möjligen någon mer af dennes bröder hade (troligen på grund af sina ringa förmögenhetsvilkor) bortlagt ordet von framför namnet, men förde dock ättens vapen. Då likväl denne Davids ene son såg sig nödsakad att bevisa sitt adelskap, skedde detta genom ett officiellt dokument, dateradt Johannisburg den 21 September 1767. Den i slägtarkivet in originali befintliga urkund, har år 1870 förelagts den Preussiske Ministern i Stockholm von Richthofen, som skriftligen intygat dokumentets äkthet och vitsordat, att det af alla Preussiska domstolar måste erkännas som en laglig och giltig embetsurkund.